SÖRJD OCH SAKNAD

Bubba sörjer sin kompis och jag sörjer min älskade lilla hund, som gick bort i går kväll. Vi kommer att sakna dig Dixie, världens snällaste och raraste hund..
Dixie var 14½ år gammal vid sin bortgång. Vi fick drygt 13 år tillsammans, jag är så tacksam för att du funnits i mitt liv älskade vän.

DIXIE HALTAR

Jag upptäckte en knöl på vänster trampdyna, som jag tänkte att det kanske är ett insektsbett och behandlade den med jodopaxlösning. Efter 10-14 dagar hade den blivit lite mindre, men inte bra och han tuggade fortfarande på tassen.
Bokade in ett veterinärbesök. Hon konstaterade att han hade en extra trampdyna, som var inflammerad. Dessutom hade han riklig varbildning i öronen. Ordinerade penicillintabletter i 2-3 veckor, cortisonsalva till tassen och örondroppar med cortison 2 ggr/dag.
Han har ju också hudproblem, Black skin desaese, så hon ordinerade också antiallergisk kost.
Dyrt blev det: veterinärbesök 840 kr, kosttillskott 717 kr, mediciner över 900 kr men det är han förstås värd det lilla hjärtat.
Återbesök om 4 veckor.

DIXIE ÄR NU EN GAMMAL MAN

Han har bl a drabbats av Black Skin Desease, vilket innebär att hans långa fina vita päls till största delen är borta. Bakdelen är nästan hårlös medan han fortfarande har päls på framdelen och benen, ser lite lustigt ut. På bilden är han nytrimmad så man ser inte så mycket av förändringen.

                                                      Dixie i sin glans dagar.

Dessvärre har han också drabbats av hälta på vänster framben. Han har svårt att gå och verkar ha ont så jag ger honom Metacam dagligen.
Förutom detta så är hans hörsel starkt nedsatt och synen är det nog lite si och så med. 

Det är så sorgligt att se hur åldern tar ut sin rätt - han har nyligen fyllt 14 år - på en älskad vän.
Lillbrorsan är inte sen att uppfatta Dixies försvagade tillstånd och tar över kommandot när tillfälle ges.

Han sover väldigt mycket och jag måste ibland kolla andningen för att se att han fortfarande lever. Själv tar han det, på hundars vis, som det är. 

Lite lustigt är det att många andra hundägare, som vi möter på promenaderna, tror att denna 14 är gamla hund är en valp.

EN NÄSTAN HÅRLÖS DIXIE

Min stackars lilla Dixie har drabbats av Black Skin Desaese (DBS) eller, som det också heter, Alopesia  X vilket betyder hårlös av okänd orsak..
Det såg väldigt  märkligt ut när han blev hårlös på vissa partier, speciellt på ryggen. På andra ställen hade han desto mer rikligt med päls och underull, t ex på benen, tassarna, armbågsveckan m fl ställen. Där tovade pälsen  ihop sig och var omöjliga att reda ut för hand. Något måste göras. För första gången i mitt långa hundägande besökte jag ett hundtrim, har alltid tidigare klarat deras skötsel själv, Vi var hos Åsas Hundvård i Rättarboda.

                                                                         I badet.

                                                                              Resultatet.
Jag föreställer mig att det måste kännas väldigt skönt för honom att bli av med alla tovor,  men framför allt så blir pälsen mycket mera lättskött och han slipper plågas av alla försök att reda ut dessa.
Jag känner knappt igen honom, han ser ut som en helt annan hund, men han beter sig precis som Dixie så det måste nog var han i alla fall.

                                            Trött efter dagens påfrestningar.
Så skönt att se att alla tovor på magen är borta, men han ser onekligen lite ynklig ut gammfarbrorn.

¨eftersom hans päls inte kommer att växa ut till vad den en gång var så har jag köpt ett täcke åt honom inför kyligare dagar.

MIN LILLA SÖTA 13-ÅRING

                                        Pigg och glad och full av bus med lillbrorsan.

VAR ÄR TUNGAN DIXIE?

Heja Dixie friskt humör, tungan hänger utanför!
Stackars lilla Dixie har ju inga tänder kvar på vänster sida så tungan ramlar ut ur munnen på den sidan.

DIXIES STORA TANDOPERATION

Dixie svullnade upp på nosen och det luktade väldigt illa ur munnen. Jaha, taänkte jag, dags igen för ny tandoperation. Började ringa runt; Vettris i Bålsta kunde inte ta emot förrän i slutet på augusti. Bålsta Smådjursklinik kunde ta emot så vi åkte dit bara för att få höra att dom inte heller kunde ta emot oss förrän i augusti. Grrr, vad arg jag blev. Det kunde dom ju ha sagt med en gång i telefonen! Slapp i a f att betala något för besöket. Ringa runt igen. Väsby Djursjukhus kunde ta emot oss, men nu hade vi redan förlorat en vecka.
Startade dagen redan kl 06 för att kunna lämna Dixie mellan kl 8-10. En vet.kand. konstaterade att det nog var mycket som behövde åtgärdas i hans mun. Lämnade honom där för operation.

 Ett antal timmar senare ringde och talade om att han vaknat efter narkosen. Puh, jag som hade oroat mig för att han inte skulle klara narkosen - han är ju 11 år gammal. 14 (!) tänder hade dom opererat bort. En blodig och tilltufsad hund mötte mig. Han var klart påverkad, darrade och skakade.
Väl hemma var jag tvungen att lämna hundarna ensamma för att åka till apoteket och hämta medicin till Dixie. Gav honom en dos smärtstillande innan jag åkte.
Dixie lugnade så småningom ner sig och var nöjd med att vara hemma igen.
När jag håller på och stökar lite inomhus upptäcker jag plötsligt att hundarna inte är inne och det är alldeles tyst. Bäst att jag går ut och ser vad dom gör, tänker jag. Och gissa vad jag finner?

 Båda ligger tätt tryckta intill varandra i skuggan under en buske. Så rörande gulligt!

Vila dig du så vaktar jag, tycks Bubba säga.

Bubba försöker trösta Dixie. Han verkar förstå att Dixie inte mår så bra just nu. Du är världens bästa kompis Bubba! Jag blir rörd till tårar av att se dem tillsammans!

DEN ENA GILLAR SOL, DEN ANDRA SKUGGA

                                                               Bubba lapar sol.....

                                   ..... medan Dixie föredrar att ta sig en lur i skuggan.

Bubba var så gullig i dag när han kom springande till mig och satte sig vid mina fötter, där satt han kvar länge för att sedan lägga sig på mina fötter. Gullehund!

För mitt minne: klippt klorna på Bubba idag - inte utan protester - men det gick bra.

NY KOMPIS?

Dixie hjälper mig att leta ny kompis på nätet.Vi har hittat en som vi tror blir bra. Vi får se på fredag.

OM ATT BLI STOREBROR - DIXIE BERÄTTAR

 Min storebror blev väldigt sjuk, han kunde knappt röra sig. Jag följde med när matte åkte till sjukhuset med honom, men när vi åkte därifrån var inte min storebror med oss längre. Jag saknar honom ibland, det var så tryggt att han alltid fanns där och visste precis hur allting skulle vara.

 En dag åkte matte och jag och hälsade på en annan hund, en som var mycket mindre än jag. Han gillade mig och jag honom. Vi tog med oss honom hem för han behövde någonstans att bo, så nu bor han hos oss och hux flux blev jag storebror. Jag, som alltid har varit lillebror och mattes gullgris.

Min lillebror har, precis som jag, haft det ganska jobbigt innan han kom till oss. Jag vet precis hur han känner sig. Jag förstår varför matte måste ägna mycket tid åt honom nu i början, men sedan kommer jag att se till att jag också får den tid jag behöver.
Jag gör så gott jag kan för att han ska känna sig hemma och trivas hos oss .Jag låter honom sova i mattes säng på nätterna. Jag låter honom ta min plats i TV-soffan och gosa bredvid matte. Ibland låter jag honom också äta av min mat. Det är så en storebror ska göra.

Det är ganska roligt att kolla in allt bus han hittar på, men vad är det för fasoner egentligen att kliva omkring på mattes soffbord? Det har jag aldrig gjort. Matte har sagt åt honom många gånger, men det bryr han sig inte om. Eller när vi är ute och går, då hoppar han och skuttar som en valp. Det tycker jag är kul, då får jag också lust att skutta lite.

Jag har också sällskap när matte är borta, eller vi har sällskap av varandra kanske jag skall säga, för visst är det skönt att slippa vara ensam hemma.

Som storebror har jag ansvaret för att vakta huset och trädgården. Kommer det någon så skäller jag på dom. Det gör aldrig lillebror. Han är tyst som en mus. Konstigt, tycker jag, men skönt tycker matte.

Matte tror visst att han är en bebis för hon klär på honom kläder så fort vi ska gå ut. Det behöver inte jag för jag har en tjock päls jag!

Min lillebror är väldigt snäll och ganska gullig. Tänk om matte hade kommit hem med en valp som vänt upp och ner på hela huset! Det hade jag inte gillat. Jag måste nog säga att jag är ganska nöjd med min nya lillebror.

LÅNGA RUNDAN

20120314: Efter en himla massa mailtjafs, som vi alla blev tämligen irriterade på, kom vi i alla fall igång med Seniorträffarna i dag. Ganska blåsigt och kyligt, men skönt inne i skogen - vi gick "långa rundan" i dag - och vi kunde faktiskt sitta ute och fika efteråt. Nice!
Bilden: Dixie (till vä) och hans raskompis Ida (Lillemors hund).

DIXIE 9 ÅR

Det har gått 8 år sedan jag räddade honom från miserabla förhållanden i Jämtland. Den lille stackarn var så mager så benknotorna stack ut, han hade nästan ingen päls och han var rädd och ängslig. Nu är han en tuff, självsäker hund, lite för tjock och helt underbar. Och ser ut att vara ganska nöjd med tillvaron.

DIXIES MYSTISKA SJUKA

Under dagen (29 maj 2013) förbättrades Dixies tillstånd (se gårdagens inlägg) en del, men han var fortfarande långt ifrån sitt vanligen pigga och glada jag. Mycket tveksam till att överhuvudtaget röra på sig, krummade med ryggen och rörde sig onaturligt. En konstig sak var att hans skall lät helt annorlunda mot hur han brukar låta?!

En förskrämd hund undrar; vad skall hända nu då? Veterinären började med att böja, sträcka och dra i alla leder. Ingen reaktion från Dixie. Det var alltså inte där felet satt - jag hade gissat på diskbråck men det var det alltså inte. Jag tror, att det sitter i buken, sa´ veterinären.

Vi börjar med att ta några blodprover och kolla lever- och njurfunktioner m m. Inte kul, sa´ Dixie.
I avvaktan på provsvaren togs en bukröntgen. Lite svårt att tyda bilderna, men ev något misstänkt med bukspottkörteln. Matte fick hjärtat i halsgropen, bara det inte är cancer!
Nytt blodprov för att kolla bukspottkörteln. Nej, det var inget fel på den heller tack och lov.

Efter 2½-timmes undersökningar hade fortfarande inget fel hittats. Lika plötsligt som det kom verkar hans krämpor ha gått över. Rör sig tämligen obehindrat och ser nöjd ut.
Ordinerades antiinflammatoriskt och fick en spruta Metacam på plats.
Väl hemma igen är han precis som vanligt. Mysko, varken vet eller jag kan räkna ut vad det var för någonting som drabbade honom.

DIXIE KAN INTE GÅ!

Helt plötsligt kan lillskrutten inte gå! Ryggen alldeles krum, darrar och skakar för att han har ont, lägger sig platt efter bara några steg, vill inte veta av varken mat eller vatten, tittar vädjande på mig och ber om hjälp. Ringt Väsbykliniken, tid 15.30.
Själv har jag haft ont i natt igen av "nattmaran", måste bestämt göra något åt det också.
Ställt in bridgen i dag (förstås).
Detta hände för exakt 1 år sedan, den 28 maj 2013.

STACKARS LILLA DIXIE

Precis innan jag åkte till Italien i augusti 2012 svullnade han upp i överkäken, tyvärr var tiden för knapp för att jag skulle hinna göra någonting åt det innan jag åkte. Bad dom på hundpensionatet att vara lite observanta på hur det utvecklade sig. Nej, dom hade inte märkt någonting sa dom när jag hämtade honom. När jag kollade hur det ser ut blev jag alldeles förskräckt. Ringde omgående till veterinären.

En liten förskrämd hund hos veterinären dit vi fick komma samma dag.

Och så här förskräcklig ser han ut i munnen. Inflammation i tandroten där han har haft en böld som spruckit upp, därav svullnaden. Dåliga tänder konstaterade veterinären, som även hittade en dålig tand i nederkäken. En del hundar har det och det kan dels vara genetiskt och dels bero på salivsammansättning mm. Dixie fick offra tre tänder i januari, så det är alldeles uppenbart att han har dålig tandstatus.
Stackars min lilla älskling vad han måste ha/ha haft ont!
Operationsdatum satt till den 28 augusti.

Så var det då dags att få Dixies tandböldsproblem åtgärdade. Innan jag lämnade över honom fick han dels en lugnande spruta, (som inte verkade ha någon effekt, han var lika pigg som vanligt), dels en smärtstillande och en inflammationshämmande spruta. Det klarade han galant. När sköterskan tog med honom svansade han glatt iväg ovetande om vad som väntade.
Hämtade hem en spak hund med nio (9!) tänder färre (och matte är 4.926 kr fattigare)! Av sina 42 tänder har han nu mist 12. Minst sagt oroväckande, var skall detta sluta?

DIXIE I BADET

Så ynklig man kan se ut ....


.... jämfört med hur han brukar se ut Sötnosen!

DIXIE - EN GUDAGÅVA

Chikito må förlåta, men den här lilla hunden är ingenting mindre än en gudagåva. Så snäll, så tillgiven, så kelig, så lättsam, finns alltid i min närhet, följer mig vart jag går och kommer som ett som ett skott när jag ropar på honom. Love!

ANTE POIRE DUKE DIXIE - MITTELSPITZ

Letade efter en hund till och hittade den här bilden på nätet. Ringde och fick reda på att han var 1år och 2 månader gammal och fanns i Brunskog i Värmland.

Chikito och jag åkte 32 mil i 24 graders värme och i min gamla Volvo 940 utan AC för att hämta honom. Stackars Chiko led nog i värmen.

Dixie tog mig med storm, kom direkt fram och hälsade och hoppade mot mitt ben - precis som om han ville säga "ta mig med dig", så det gjorde jag förstås. Dagen då Dixie gjorde entre i Chiko´s och mitt liv var den 21 juli 2006.

Hade redan innan vi åkte tillbaka bestämt att jag skulle stanna vid första bästa rastplats för att hälsa ordentligt på honom och det gjorde vi. Hade med mig sådan där god hundmat i portionsförpackning, som båda hundarna fick.

En liten mager stackare kom så hem till oss, varenda benknota, ryggraden, höftknölarna m m, kunde kännas genom pälsen. Han hade absolut inget fett på kroppen och pälsen var väldigt tunn. Kort sagt, undernärd.

Till en början var Dixie kollosalt ängslig, följde vartenda steg jag tog, låg vid min säng och under stolen jag satt på. Släppte mig inte för ett ögonblick. Han var inte heller van att gå i koppel, så han stretade åt alla håll när vi skulle gå ut och gå och ville bara hem till tryggheten.

Så småningom fick han mer och mer självförtroende och i dagsläget kan man nog säga att det är han som bestämmer här hemma! En riktig liten tuffing har han blivit.

Till skillnad från Chiko så är Dixie väldigt sällskapssjuk och kelig. Sitter alltid bredvid mig i soffan på kvällarna och vill gosa och bli kliad. Mysigt!