STACKARS LILLA DIXIE

Precis innan jag åkte till Italien i augusti 2012 svullnade han upp i överkäken, tyvärr var tiden för knapp för att jag skulle hinna göra någonting åt det innan jag åkte. Bad dom på hundpensionatet att vara lite observanta på hur det utvecklade sig. Nej, dom hade inte märkt någonting sa dom när jag hämtade honom. När jag kollade hur det ser ut blev jag alldeles förskräckt. Ringde omgående till veterinären.

En liten förskrämd hund hos veterinären dit vi fick komma samma dag.

Och så här förskräcklig ser han ut i munnen. Inflammation i tandroten där han har haft en böld som spruckit upp, därav svullnaden. Dåliga tänder konstaterade veterinären, som även hittade en dålig tand i nederkäken. En del hundar har det och det kan dels vara genetiskt och dels bero på salivsammansättning mm. Dixie fick offra tre tänder i januari, så det är alldeles uppenbart att han har dålig tandstatus.
Stackars min lilla älskling vad han måste ha/ha haft ont!
Operationsdatum satt till den 28 augusti.

Så var det då dags att få Dixies tandböldsproblem åtgärdade. Innan jag lämnade över honom fick han dels en lugnande spruta, (som inte verkade ha någon effekt, han var lika pigg som vanligt), dels en smärtstillande och en inflammationshämmande spruta. Det klarade han galant. När sköterskan tog med honom svansade han glatt iväg ovetande om vad som väntade.
Hämtade hem en spak hund med nio (9!) tänder färre (och matte är 4.926 kr fattigare)! Av sina 42 tänder har han nu mist 12. Minst sagt oroväckande, var skall detta sluta?