ETT FÖRFÄRLIGT VETERINÄRBESÖK

Ett veterinärbesök var inbokat i dag för Sandros eksem (eller vad det nu är?), som han har bl a på nosen. Under narkos skulle en biopsi tas samtidigt med tandraspning.
En stressad veterinär pekade bara på britsen utan att ens hälsa på mig. Han kollade först hur det hade utvecklats se´n senast och konstaterade att det blivit mycket bättre. Vi är på rätt väg, sa´ han. Under undersökningen hanterade han stackars Sandro som en trasdocka, m a o väldigt okänsligt.
Därefter vägde han honom, 3,3 kg, tar fram två sprutor, utan att tala om vad det var för sprutor (jag gissar att den ena var lugnande), pumpade in dom "pang på" bara - det gjorde ont och Sandro skrek till.
Utan att invänta att sprutorna gjorde verkan började han raka Sandros såriga nos, det gjorde ont och blödde och Sandro skrek till igen. Han var väldigt hårdhänt under rakningen och tog ingen hänsyn till att Sandro sade ifrån. Jag protesterade och sa¨ att det gör ont, det här vill jag inte se. Det brydde han sig inte heller om. Han skall väl få narkos, frågade jag. Jo, det skulle han ju.
Sedan lyfte han Sandro i selen (!) och bar in honom i behandlingsrummet, pekade på en stol där jag kunde vänta och stängde dörren. Nu får han i alla fall narkos, tänkte jag. Det här blir nog en lång väntan, tänkte jag, så jag gick ut med Dixie en liten stund. Slog mig sedan ner och väntade utanför behandlingsrummet igen. Plötsligt hör jag Sandro skrika till igen. Jag blev alldeles förskräckt, trodde inte mina öron. Hur kan ha ont  och skrika under narkos? Det här står inte rätt till, vad gör han med min stackars älskling? När han kommer ut ursäktar han sig med att han dragit ut en tand i lokalbedövning och att det var därför Sandro skrek. Varför gjorde han inte det under narkosen???????
När han klippte klorna hade Sandro fått nog och högg mot honom flera gånger.

Sandro blödde kraftigt från munnen och fick sova ruset av sig i en bur. När blödningen upphörde kunde jag ta med honom till bilen och åka hem.
En konsekvens av denna hemska upplevelse är att Sandro förknippar den med mig och undviker kontakt med mig till min stora sorg. Han som varit så gosig och tillgiven, har han tappat tilliten till mig för alltid nu? Jag blir förtvivlad vid tanken.
Klandrar mig själv för att jag inte tog honom därifrån på ett tidigt stadium.  Har ju alltid haft svårt för att ta den typen av konflikter. Reaktionen kommer i stället efteråt.

Kommentar på FB: All tandutdragning skall ske under narkos enligt lag. Det är alltså straffbart att dra ut en tand i lokalbedövning, men hur bevisa det? Det är hans ord emot mitt.