Den här lilla krabaten visar sig vara en riktig tuffing. Jag kan lägga ifrån mig silkesvantarna nu!
Han är nyfiken på allt och helt orädd. Undersöker allt i sin omgivning. Pigg och glad och alltid med på noterna. Intelligent och lättlärd. Självförtroendet är det heller inget fel på, ibland får t o m storebror maka på sig.
På morgonpromenaden i dag stannade min granne Berit till med sin bil för att hälsa på oss. Kul, sa Sandro, hoppade raskt in i bilen och satte sig tillrätta "Jag följer med. Vart skall vi åka?" sa han.
Matte hade ställt ut några konstiga saker på gräsmattan i dag, måste undersökas, sa Sandro. Vippade omkull blomlådan med framtassarna så att allt vattnet rann ut. Wops, blöt om fötterna, men inte det minsta rädd.
I går kväll satt vi alla tre i soffan och matte tittade på TV. Sandro tyckte, att soffbordet med alla grejor på såg intressant ut. Tog ett stort kliv upp bland alla prylar, som matte belamrar soffbordet med, satte försiktigt ner tassarna och stolpade runt tills varenda pinal var noggrant undersökt. Dixie tittade förvånat på, så där har ingen gjort tidigare, sa han.
Han glufsar snabbt i sig sin mat och går sedan vidare till storebrors matskål. Om han inte har ätit färdigt så tar Sandro över - för bara några dagar sedan skulle han inte ha vågat - och den gudomligt snälla Dixie flyttar beskedligt på sig! Det gäller att ta för sig här i livet!
Underbara, älskade lilla hund!
Ha,ha, ha! Vilken strålande beskrivning! Kan ju inte låta bli att tycka att han ser ut som en "Gremlins" på detta fotot!
SvaraRaderahttps://rachelnico.files.wordpress.com/2011/06/gremlins-gizmo-mini-plush.jpeg