CHIKITO HAR GÅTT ÖVER REGNBÅGEN

När jag hämtade hundarna på Hundpensionatet i lördags förmiddag sá ägarinnan att Chiko inte hade mått så bra och ätit dåligt. Saknat matte, tänkte jag och han har ju alltid varit lite knepig med maten. Det blir säkert bättre när vi kommer hem.
Väl hemma var han inte så pigg, men det brukar ju ta på krafterna att var borta så jag tänkte inte så mycket mer på det. Dom brukar sova ut ordentligt efter en sådan här strapats.
Under söndagen blev han kraftigt försämrad. Inte ätit någonting och druckit väldigt lite. Försökte ge honom vatten med en spruta men han kräktes upp det. Hans avföring - i den mån han hade någon - var lös, brunsvart och luktade förfärligt illa. Vad kan jag göra själv i väntan på att ta honom till en veterinär på måndag morgon, funderade jag. Kom på att jag kan ge honom avmaskningsmedel, som också är laxerande för att rensa magen. Blandade 3 tabl med burkmat och försökte mata honom med det. Fick i honom några skedar, men efter en stund kräktes han upp det.
Ringde Väsby Djursjukhus när dom öppnade kl 8 i morse (måndag morgon) och fick en tid kl 10.15.

 Chiko hade krupit ner i sin grop under parksoffan - man ser en lidande hund på bilden, han är sig inte lik - bäst att jag duschar av honom innan vi åker, bestämde jag mig för. Vad hittar jag då? Hela rumpan full med mask! Och alldeles illröd, min stackars älskling! Är ganska säker på att han fått masken på hundpensionatet. Ingen av mina hundar har någonsin haft mask.

De senaste två dagarna har han bara legat helt stilla, inte velat röra sig någonting över huvud taget. När vi skulle gå till bilen för att åka till djursjukhuset gick han några steg och lade sig sedan platt.
Veterinären konstaterade en långt framskriden och kraftig inflammation i magsäcken, gastrit, och dessutom njursten. Vad inflammationen berodde på kunde han inte säga. Chiko fick antibiotika och dropp, men han svarade inte på behandlingen. Utgången var oviss, en lång behandlingstid väntade och resultatet var osäkert. Jag ville inte se honom plågas så svårt - han led oerhört - så jag valde att låta honom slippa.

Så här utmattad och dålig var han, knappt kontaktbar.. Bilden är tagen innan han fick sin lugnande spruta. Han somnade in lugnt och stilla i precis samma ställning och märkte ingenting. Det var det bästa jag kunde göra för honom. Förtvivlad och gråtande matte klappade och smekte honom in i det sista.