BUBBA KASTRERAD I DAG

Nervös och konstig känsla i maggropen inför Bubbas kastrering. Konstigt, för jag har ju låtit kastrera både Chiko och Dixie tidigare och int4e varit ett dugg nervös. Sov dåligt i natt t o m.
Nervositeten släppte när jag hade träffat veterinären och Bubba fått sin lugnande spruta och somnade gott. Kände mig lugn när jag åkte hem.
Operationen hade gått bra och vi åkte hem med en lite sömnig hund, som alldeles uppenbart var glad för att komma hem. Han pinnade på och hade bråttom hem från garaget.
Väl hemma trodde han nog att allting skulle bli som förut, men upptäckte snabbt att den där förbaskade kragen hindrade honom från att både äta och dricka. Han valde då att lägga sig och sova i min säng.
Timmarna gick och jag började bli orolig för att han inte fått i sig någon vätska sedan i går kväll. Bestämde mig för att jag måste göra någonting åt det. Hämtade en 20 cc spruta, fyllde ett glas med vatten, tog honom i knät och försökte, så skonsamt som möjligt, få i honom lite vatten. Fick i honom ca 100 ml, vilket förstås inte är tillräckligt, men ville inte tvinga honom längre just då. Han blev nog lite sur på mig för han gick raka vägen in i sovrummet efteråt. Ledsamt, men jag måste ju. Hoppas bara att han inte tappar förtroendet för mig för gott.

Vaknade som vanligt vid ca kl 05 och vad hittar jag när jag kliver upp? Kragen låg på ena sidan av sängen och Bubba satt på den andra sidan i färd med att slicka sitt sår. Det som inte fick hända! Blir lite förtvivlad, min föraning verkar vara rätt. På med kragen igen men att försöka somna om var lönlöst, måste ju kolla så att han inte får av sig kragen igen.

När vi gick upp verkade han ha ont så jag gav honom lite mosad burkmat med Metacam som han åt med god aptit. Fick också i honom lite vatten.
Sent om sider tog vi en kortare promenad. Till en början var det ett himla gnäll på honom, men jag talade om för honom att det här går bra. Ok sa han och började skutta runt. Glädjande nog så kissade han ute flera gånger. När vi kom in drack han självmant ur vattenskålen, alltid något som går åt rätt håll.

Dag 2: Natten har varit lugn. Till frukost som i går. Orolig att han får i sig för lite vätska, matade honom med lite vatten i en spruta men det är inte på långa vägar tillräckligt. I dag vill han inte varken dricka eller äta ur sina skålar. Bajsade på promenaden. Skriker som om någon stack kniven i honom när han skall ut och gå. Verkar hänig, feber?. Får nog lov att kontakta veterinären igen om det inte blir någon bättring.