RAGTIME´S ROSE-MARY, "ZITA", airdaleterier.
När vi (Bernt, jag och barnen)bodde i Skelleftehamn, köpte vi Zita. Hon flög från Stockholm till Skellefteå i en liten bur (undrar om hon tog skada av det?). Barnen och jag hämtade henne på flygplatsen.
När Håkan och jag, efter en ganska kort tid, flyttade ner till Stockholm stannade hon kvar hos Bernt och Urban. Jag tror, att det betydde mycket för Urban att hon var kvar.
Efter ung 1 år flyttade även Bernt och Urban ner till Stockholm och Bernt ville inte ha henne kvar längre, så då flyttade hon hem till Håkan och mig. Håkan var inte förtjust! Det föll på hans lott att gå ut med henne när han kom hem från skolan och det gillade han inte.
Jag gick trimkurs för att lära mig trimma henne själv och jag ställde också ut henne några gånger (2:dra pris som bäst).
Hon följde med när Håkan och jag flyttade in till Södermalm. Det fanns en hundgård vid Sofia kyrka där hon kunde busa med andra hundar.
När vi sedan flyttade till Gamla stan fungerade det inte längre med Zita. Hon kunde nämligen bara kissa på gräs visade det sig och det finns det ju inget gräs i Gamla stan. Så hon flyttade hem till mina föräldrar. Mina föräldrar hade då en villa med stor trädgård i Mariefred där hon kunde springa lös. Hon blev pappas älskling! Pappa tog hand om henne och var alltid så mån om hennes välbefinnande, så det slutade lyckligt. Hon dog av cancer när hon var ca 10 år.
Hon hade en nackdel och det var att hon inte ville komma vid inkallning. Annars var hon en väldigt snäll och trevlig hund.
När vi (Bernt, jag och barnen)bodde i Skelleftehamn, köpte vi Zita. Hon flög från Stockholm till Skellefteå i en liten bur (undrar om hon tog skada av det?). Barnen och jag hämtade henne på flygplatsen.
När Håkan och jag, efter en ganska kort tid, flyttade ner till Stockholm stannade hon kvar hos Bernt och Urban. Jag tror, att det betydde mycket för Urban att hon var kvar.
Efter ung 1 år flyttade även Bernt och Urban ner till Stockholm och Bernt ville inte ha henne kvar längre, så då flyttade hon hem till Håkan och mig. Håkan var inte förtjust! Det föll på hans lott att gå ut med henne när han kom hem från skolan och det gillade han inte.
Jag gick trimkurs för att lära mig trimma henne själv och jag ställde också ut henne några gånger (2:dra pris som bäst).
Hon följde med när Håkan och jag flyttade in till Södermalm. Det fanns en hundgård vid Sofia kyrka där hon kunde busa med andra hundar.
När vi sedan flyttade till Gamla stan fungerade det inte längre med Zita. Hon kunde nämligen bara kissa på gräs visade det sig och det finns det ju inget gräs i Gamla stan. Så hon flyttade hem till mina föräldrar. Mina föräldrar hade då en villa med stor trädgård i Mariefred där hon kunde springa lös. Hon blev pappas älskling! Pappa tog hand om henne och var alltid så mån om hennes välbefinnande, så det slutade lyckligt. Hon dog av cancer när hon var ca 10 år.
Hon hade en nackdel och det var att hon inte ville komma vid inkallning. Annars var hon en väldigt snäll och trevlig hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar