Han sov hos mig på nätterna och jag tog hand om honom så mycket jag kunde. Han var alltid med på olika aktiviteter där det var möjligt att ha hund med.
När jag flyttade hemifrån stannade han kvar hos resten av familjen.
Mamma blev med tiden synnerligen irriterad på honom för att han alltid följde henne överallt. Så hon gav bort honom till goda vänner, Oscar (von Bottmer). Samma sak som med Bumsen händer alltså igen!!! Efteråt har hon sagt att hon ångrade sig för han blev inte så väl behandlad i sitt nya hem. Det gör så ont i mig att tänka på. Undrar varför min mamma inte klarade av att ta det ansvar det innebär att ha hund?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar