Dixie svullnade upp på nosen och det luktade väldigt illa ur munnen. Jaha, taänkte jag, dags igen för ny tandoperation. Började ringa runt; Vettris i Bålsta kunde inte ta emot förrän i slutet på augusti. Bålsta Smådjursklinik kunde ta emot så vi åkte dit bara för att få höra att dom inte heller kunde ta emot oss förrän i augusti. Grrr, vad arg jag blev. Det kunde dom ju ha sagt med en gång i telefonen! Slapp i a f att betala något för besöket. Ringa runt igen. Väsby Djursjukhus kunde ta emot oss, men nu hade vi redan förlorat en vecka.
Startade dagen redan kl 06 för att kunna lämna Dixie mellan kl 8-10. En vet.kand. konstaterade att det nog var mycket som behövde åtgärdas i hans mun. Lämnade honom där för operation.
Ett antal timmar senare ringde och talade om att han vaknat efter narkosen. Puh, jag som hade oroat mig för att han inte skulle klara narkosen - han är ju 11 år gammal. 14 (!) tänder hade dom opererat bort. En blodig och tilltufsad hund mötte mig. Han var klart påverkad, darrade och skakade.
Väl hemma var jag tvungen att lämna hundarna ensamma för att åka till apoteket och hämta medicin till Dixie. Gav honom en dos smärtstillande innan jag åkte.
Dixie lugnade så småningom ner sig och var nöjd med att vara hemma igen.
När jag håller på och stökar lite inomhus upptäcker jag plötsligt att hundarna inte är inne och det är alldeles tyst. Bäst att jag går ut och ser vad dom gör, tänker jag. Och gissa vad jag finner?
Båda ligger tätt tryckta intill varandra i skuggan under en buske. Så rörande gulligt!
Vila dig du så vaktar jag, tycks Bubba säga.
Bubba försöker trösta Dixie. Han verkar förstå att Dixie inte mår så bra just nu. Du är världens bästa kompis Bubba! Jag blir rörd till tårar av att se dem tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar