SANDROS SISTA DAG

Du kunde inte längre gå själv för du ramlade omkull efter bara några steg så jag bar dig till vattenskålen, jag bar dig ut för att kissa och jag bar dig så du fick komma ut i solen en stund. Du var nästan helt apatisk och reagerade inte på vad som hände omkring dig.

 

Du ville inte ha någon mat, inte ens hundgodis ville du ha. Och du plågades förfärligt av dina hudutslag under hakan, min stackars älskling så plågsamt det var att se dig lida.