Den underbara lilla hunden Caesar var sedan valptiden van att följa med mig till stallet Många på Stäket kan vittna om hur han susade runt på gården och höll koll på allt och alla.
När jag flyttat till Åker tog jag förstås också med honom till stallet i Forsåker, till att börja med i koppel men så småningom fick han vara lös.
Så en dag, när jag som vanligt höll på och mockade inne i stallet och räknade med att han var utanför någonstans, så var han plötsligt försvunnen! Mitt i smällkalla vintern! Letade överallt i och runt omkring stallet - ingen Caesar. Vad gör man? Skall jag stanna kvar och vänta på att han kommer tillbaka eller skall jag gå hem och se om han är där? När Mirre kom till stallet bad jag henne hålla koll där och gick själv hem. Ingen Caesar där heller. Nu hade jag letat i ett par timmar och bestämde mig för att ringa polisen. Gick sedan tillbaka till stallet - fortfarande ingen Caesar. Hem igen - ingen Caesar. Utom mig av förtvivlan. Ringde på hos några grannar och frågade om de sett honom. Ja, en granne hade sett honom springa förbi borta vid garagelängan och trodde att jag var i närheten. Plötslig, efter ca 3 timmar, ringer det i telefonen. Det är från veterinärkliniken, som talar om att Caesar är där! Dom kände igen honom för att vi varit där en gång för en åkomma han hade och ringde mig. Det visade sig att ett par flickor hade hittat honom på skolgården i närheten och gått till veterinären med honom för han hade sår på buken. Vilken lättnad - det går inte att i ord beskriva - jag fick tillbaka min älskade lilla hund och flickorna fick en belöning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar