Hemska magplågor i går kväll. Går och lägger mig ovanpå sängen, genast kommer Bubba in i sovrummet, lägger sina framtassar på min sängkant och tittar på mig med sina stora vackra ögon "Är något på tok?" ser han ut att undra. Jag har så ont så jag jämrar mig högt, då hoppar han upp i sängen och lägger sig tätt intill mig "Jag finns här" säger han. Jag klappar lite på honom, men så fort jag slutar lyfter han huvudet och tittar på mig "Du är väl OK?" säger han.
Han var alldeles uppenbart orolig för mig, det tröstade mig mitt i eländet. Han var så gullig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar