CHIKITOS KARAKTÄRSDRAG

 

Han lever i sin egen värld, svårt att få hans uppmärksamhet och därmed lydnad. Han är "sig själv nog" och bryr sig inte om så mycket annat. När han är lös på hundpromenaderna sticker han oftast i väg på egna utflykter och låtsas inte att han hör när jag ropar på honom.
Han kan verkligen få mig att tappa fattningen emellanåt!
Blir kolossalt upphetsad när han tror att det skall hända något. Då är han näst intill omöjlig att få kontakt med.
Ylar som en stucken gris när han hör viss typ av musik (höga toner), så jag kan aldrig lyssna på musik hemma. Lyssnar i bilen när inte hundarna är med.
Brukar skoja ibland och säga att han är lik "Alf", en figur på TV för några år sedan. I likhet med Alf så vill Chikito så väl men det blir så fel.

Han är otroligt snäll - det finns absolut inget ont i honom - och väldigt "mammig". Han skall ha mycket beröm för att han varit så snäll mot Dixie, inte en enda gång har han varit dum mot honom.
Han har blivit oändligt mycket bättre i alla avseenden sedan Dixie kom. Han har ju också hunnit bli lite äldre, 6 år nu, så förhoppningsvis lugnar han ner sig med åren.